Aha! Du vill börja träna? Det är ju bara att knyta på sig löparskorna och dra ut! Eller?
Många av oss är otroligt bra på att veta hur andra ska göra eller agera, samtidigt som det är en stor risk att vara motivationsdödare och skapa motstånd. Att ge oombedda råd.
Du vet…
Kompisen som vill komma igång med träning – “Det är ju bara att…”
Syrran som ska ta tag i ekonomin – “Du kan ju ta kontakt med banken och få hjälp?”
Kollegan som klagar över att hens partner inte lyssnar – “Ska ni inte ta och gå i terapi?”
Vännen som vill komma igång med sin morgonyoga. – “Jag kollar på klipp på youtube, det är så sjukt bra, jag skickar länken!”
Svaret riskerar med sådana uttalanden många gånger att bli…
Ja, jo, jag vet men…
För de flesta av oss vet ju allt det där. Att det “bara är att”. Hade det varit så bara, så hade vi gjort det. Det är sällan kompetens eller kunskap eller tips vi behöver, kanske är det någonting annat. Vi behöva höja motivationen, eller iallafall börja bekanta oss med den. De flesta av oss blir faktiskt mindre motiverade av att få råd än om vi inte fått nåt svar alls.
Vad ska en göra då?
Istället för att ge råd eller andra oombedda kommentarer, testa att göra följande:
- Bekräfta personen
- Fråga om vidare tankar inför och om förändringen
Då skulle det kunna låta såhär istället.
Kompisen som vill komma igång med träning. “Vad roligt att du vill det, berätta mer!”
Syrran som ska ta tag i ekonomin “Det låter viktigt för dig, hur har du tänkt gå tillväga?”
Kollegan som klagar över att hens partner inte lyssnar “Det låter trist, hur skulle du vilja att hen lyssnade istället?”
Vännen som vill komma igång med sin morgonyoga. “Låter riktigt härligt, jag är också på gång att morgonyoga, ge mig nåt tips om hur jag ska komma igång.”
Så, om du hamnar där du ändå behöver eller vill ge råd, så finns knep för det också. Just det kommer i ett framtida inlägg om inte alltför lång tid! Håll utkik här eller följ mig på min facebooksida eller instagram.
Varför ger vi råd?
Det finns många orsaker. Jag tänker att det i grunden kan handla om att vi har stora hjärtan. Vi hör någon prata förändring. Och vi vet ju hur vi gjort eller hur vi tänker att det skulle kunna gå till. Vi vill vår medmänniska väl, så vi levererar lösningen. För att vi vill väl.
Kanske kan det också vara så att vi vet att det är dumt att rabbla upp råd, men är lite för stressade för att minnas att vi vet det. Eller för att vi känner att vi inte hinner annat.
Det kan också vara så att det förväntas av oss, pga vår yrkesroll eller av annat skäl.
Vi är människor och vi kommer göra fel. Många gånger. Det fina med samtal är att det går att testa nytt. Eller varför inte jobba på MI-andan, be om ursäkt, backa och börja om. (Också ett välbeprövat MI-knep.)
”Förlåt, nu gav jag ett råd fast du inte bett om det. Berätta istället hur du tänkt kring din förändring?”
